All Posts in Volontärer

VI GÖR VAD VI KAN – I NORRA GREKLAND

28 juli 2016No Comments!

I norra Grekland vid de stängda gränserna sitter närmare 22 000 människor, många av dem barn, fast i ett antal olika läger och framtiden är oviss. Det enda man vet med säkerhet är att alla dessa människor behöver mat och vatten – varje dag. Även om få har behövt gå hungriga så har matkvaliteten varit undermålig, och därför ville vi göra en insats.
Med hjälp av eldsjälen Aslam Obaid, som själv flytt från Syrien, har vi nu lyckats ordna med matutdelning i totalt elva läger i norra Grekland. I vissa av dem har vi även hjälpt till med vattenförsörjningen då tjänligt dricksvatten har saknats.
Ordentliga matpaket med grönsaker, bröd, frukt, dadlar, linser, ris, olja och tomatsås har köpts in, packats och delats ut, totalt blev det 14 000 paket till lika många familjer med i genomsnitt fem personer per familj. Maten lagar sedan familjerna själva, precis som de hade gjort hemma – en viktig rutin när ingen normal vardag finns.
Vi har också bekostat hygienpaket med toalettpapper, rakhyvlar och raklödder, handdukar, blöjor, bindor, tandborstar, tandkräm, våtservetter och tvål för att göra livet lite drägligare.
Total kostnad: 593 378 kr.
Inget av detta hade varit möjligt utan Aslam Obaid och en rad små och stora volontärorganisationer på plats som hjälpt till med det praktiska. Och självklart hade inget av detta heller varit möjligt utan era donationer. Tack! <3#vigorvadvikan

RAPPORT FRÅN VÅRA CLOWNER PÅ LESBOS

20 december 2015No Comments!

Våra vänner från Clowner Utan Gränser fortsätter att leverera skratt på Lesbos! Nu har de varit i lägren i Moria och Kara Tepe, hos organisationen Pikpa och på Nobora Kitchen. Oldoz, artist för Clowner utan Gränser, berättar om sin upplevelse på ön:

"Tusentals leende ansikten och oräkneliga mängder skratt. Det där väldigt, väldigt värdefulla ögonblicket, som kommer efter de sekunder som det tar för all sorg, trötthet och rädsla att försvinna och istället bli ett varmt och glatt leende, just det ögonblicket är vad som får mig att orka fortsätta.”

/Oldoz, artist för Clowner utan Gränser

ATLIS BERÄTTELSE

3 december 2015No Comments!

Isländska säkerhetschefen Atli Egilson träffade vi för första gången under vår skoinsamling i Kungsträdgården, där han hoppade in och hjälpte oss att hålla ordning. I en paus berättade han att han hade en vecka ledigt och undrade om han kunde göra nytta på plats. Så klart, sa vi – och Atli reste ner tillsammans med ett Vi Gör Vad Vi Kan-team tidigare i höstas. Inför vår sammanfattning av Vi Gör Vad Vi Kans arbete under 2015 bad vi honom berätta om sina upplevelser.

Varför vill du åka till Lesbos med oss?
– Jag vaknade upp en morgon och kände så starkt att jag behövde åka ner. Jag hade tiden och kände att jag var en bra resurs som gick till spillo.
Jag bokade resa och tänkte åka ner, kavla upp ärmarna och bara köra.
Ett par veckor innan avresa hade jag personal som arbetade med insamlingen på Annexet. När det blev problem med insamlingsstället i Kungsträdgården åkte jag dit och styrde upp flöden under några timmar och fick då kontakt med organisationen. Vi bestämde i stort sett där och då att jag skulle gå med, då min avresa var samma dag som deras. Det var menat att det skulle bli så.

Vad hade du för tankar inför resan?
– Jag var osäker på vad jag skulle möta där nere. Men jag var helt inställd på att vara i extremt work-mode och var redo för allt.

Vad gjorde du på plats?
– I första hand hade jag den så kallade busshållplatsen som mission. Det tog ett par dagar att tänka ut en modell som fungerade baserat på de köandes situation och känslomässiga läge. Exempelvis att få en folkmassa att snällt stå i kösystem och tillåta andra mer behövande (barnfamiljer, äldre och sjuka) företräde i kön. Trots att de själva har en helvetesresa bakom sig och med all säkerhet framför sig.

Blev det som du trodde, eller hur var det att vara där?
– På många sätt blev det exakt som jag tänkt mig. Inte mycket förvånade mig eller fick mig på fall. Möjligtvis det faktum att när så många olika organisationer och "frilansare" är på plats kan det vara svårt att gemensamt organisera det som skall göras. När det finns en plan kan en utomstående plötsligt komma och störa ett flow.
Trots att alla vill väl finns en risk för övertändning och irrationellt beteende. Allt baserat på den individuella erfarenheten man tar med sig in i situationen - eller även bristen på densamma.

Hur har resan påverkat dig?
– Resan och upplevelserna har varit en stor ögonöppnare. Både för flyktingkatastrofen som sådan, men även för ens egna värderingar och vardagligt perspektiv. Att se och uppleva så många människor i nöd. Att se människor visa så mycket hänsyn och ge en oändlig medmänsklighet till varandra trots en egen katastrofal situation har varit såväl hjärtslitande som fantastiskt att uppleva.

Vad vill du förmedla till andra (medmänniskor, politiker osv) baserat på dina upplevelser?
– Verkligheten är inte siffror, statistik och rubriker som man lätt scrollar förbi vardagen. Att arrogant stänga dörren och tro att världen är andras problem.
Glöm inte att alla kan göra skillnad. Det räcker ibland bara att titta någon i ögonen med ett leende för ett ögonblicks uppmärksamhet. Även om denne sitter på gatan utanför din butik.

Vad är ditt starkaste minne från resan?
– Medmänsklighet och hjälpsamhet som personifieras i vår käre Munib som i våra ögon är en stor hjälte: Han är en förföljd journalist i Irak. För att hans familj skall slippa bli trakasserad och hotad till livet tvingas de avsäga sina band till honom och han måste fly - ensam. På vägen blir han brutalt rånad på alla sina tillhörigheter. Han har ingenting längre när han kommer till oss. Inte ens en väska. Inget.
Två dagar efter att vi tackat av honom och skickat honom vidare till flyktinglägret har han tagit bussen tillbaka till korsningen som är busshållplatsen och jobbat en hel dag. I volontärsväst. "Det är min plikt" säger han. Han har alltså lämnar lägret, tagit bussen i en timme för att hjälpa till...Så osjälviskt och vänligt. Så jäkla otroligt fint.
På kvällen blev det ett tårfyllt avsked innan han skulle på båten till Athen. Slutdestination okänd. Jag insisterade på att ge honom swishade pengar som hjälp på vägen. Men han kunde inte acceptera gåvan. Det finns andra som behöver det mer, sa han.
På hans väg genom Europa har varit kämpig och full av strapatser. Han har bokstavligen räddat livet på en familj bestående av en ensam pappa och fyra barn genom att vara deras beskyddare på deras helvetesresa till friheten.
Nu är han och familjen safe här i Stockholm och det betyder så jävla mycket för mig att han är här - och framförallt för honom såklart.

Hans story är ett filmmanus waiting to happen.

Rapport från Lesbos 151124

25 november 2015No Comments!

"Efter dagar av storm och hårt väder då inga båtar kunnat gå mellan Turkiet och Lesbos, mojnade vinden och det var möjligt att ta sig över gränsen igen. Båtarna kom i strid ström, som orangea punkter vid horisonten dök de upp, tvärs över hela sundet. Solen sken och sjukvårdspersonal och livräddare var beredda och tog emot dem när de väl ankom, och vi kunde inte se några tillbud. Människorna som kom iland var så lättade och glada, och visst blir man lycklig när det går bra och för att det inte regnar och för att de klarade överfärden och för att vi inte kunde se några svårt skadade personer. Och jag vill inte tänka på alla hinder i vägen, den taggtråd som rullas ut eller de flyktingförläggningar som sätts i brand när de äntligen kommer fram till tryggheten. Inte idag vill jag tänka på det. Men det gnager och värker och jag blir så arg och ledsen och frustrerad och ledsen och ledsen igen. För att det är fel och för att jag vet att samtidigt som idag var en bra dag är detta bara är ett steg på deras långa resa någonstans och att vandringen genom Europa bara har börjat. Det kommer att bli kallare och kallare, och mörkare och mörkare för dem under de veckor av vandring som ligger framför dem.” 

Sofia Knöchel Ledberg Vi Gör Vad Vi Kan 

INBJUDAN TILL DEN ABSOLUT SISTA SORTERINGSDAGEN!

18 oktober 2015No Comments!

Nu har DU chansen att vara med på den sista sorteringsdagen! Lördagen 7 november kör vi sista rycket på vårt lager i Enköping. Missa inte att vara med och handgripligen göra en insats för människor på flykt.

OBS! Hjälp oss hjälpa – sprid gärna budskapet men häng också med till Enköping! Två timmars hjälp är bättre än inget och alla händer är välkomna.

Adressen är Stenvretsgatan 2-4, 749 40 Enköping.

PS Precis som förra gången kommer vi att ha köra gratisbussar från Stockholms central – en kl 09 och en kl 14. (Resan tar ca en timme.) Bussar åt andra hållet går strax efter kl 15 och kl 20.

VI ÄR PÅ PLATS!

17 september 2015No Comments!

Tidigt, tidigt i morse åkte ett team från Vi Gör Vad Vi Kan med ett antal experter och volontärer ner till Lesbos (tack Ving för att ni sponsrade 10 flygbiljetter!). Under den här resan kommer vi att göra två saker:
- Vi ska säkerställa mottagandet på ön – innan vi vet att vi har ett effektivt och organiserat mottagande av allt insamlat material, gör vi mer skada än nytta genom att skicka ner det.
Därför har vi inlett samarbeten med Human Bridge, Läkare i Världen, DHL och flera andra etablerade organisationer som har erfarenhet av att jobba med biståndsleverans och katastrofområden och utarbetat en strategi som de alla stöder.
Med oss ner har vi dessutom ett antal experter inom säkerhet och bistånd, med erfarenheter från hjälpaktioner i t ex Tchad, Mali, Palestina och Liberia. Tillsammans med dem kommer vi nu att jobba i nära samverkan med lokalbefolkning, myndigheter, organisationer och volontärgrupper och skapa en plan för hur vi ska arbeta på plats. Därefter börjar transporterna från Sverige att rulla!

- Vi ska börja hjälpa på plats. Därför har vi med oss ett antal volontärer som är utvalda för att de har erfarenhet av biståndsarbete, är läkare/ambulanssjukvårdare eller kan tolka.
På planet fick vi ta med oss 600 kilos gratis övervikt i form av det allra nödvändigaste biståndsmaterialet som vi ska se till kommer till användning där det bäst behövs. (Se bilden från incheckningen på Arlanda.)
Vi kommer också att börja använda en del av de pengar vi har fått in till omedelbar hjälp i form av till exempel mat, vatten och transporter till de allra svagaste.

Vi kommer att uppdatera med bilder och mer information om hur arbetet på plats går.
Nu är vi igång! Hurra!

PS
Vi vill rikta ett extra tack till Human Bridge som förutom ovärderliga råd hjälpte oss att ta hand om alla de insamlade saker vi fick in som inte stod med på listan över vad som behövs på Lesbos. Det känns skönt att veta att de kommer till användning någon annanstans.

11057442_409554815897199_960674095446827125_o 12000800_409554835897197_7826313385978718487_o12001039_409554812563866_1961072756357979392_o 12022409_409554919230522_3388397413696694657_o12028667_409554935897187_5558240281860931196_o 12028724_409554915897189_1270043369901163461_o

Bild: Vi Gör Vad Vi Kan