All Posts in Vi gör vad vi kan

KOLLEKTION TILL FÖRMÅN FÖR MÄNNISKOR PÅ FLYKT

17 november 2016No Comments!

För att uppmärksamma vårt 1-årsjubileum har Vi Gör Vad Vi Kan tillsammans med klädmärket One We Like och illustratören Erica Jacobson tagit fram en minikollektion bestående av en t-shirt och en affisch.

Klädmärket One We Like drivs av Vicky Springfeldt, som tog initiativet till det här fina projektet.

– När jag kom i kontakt med Vi Gör Vad Vi Kan under hösten 2015 blev jag väldigt imponerad av deras arbete och enorma engagemang – och att vanliga människor verkligen kan göra skillnad! Så det var naturligt för mig att fråga om de skulle vilja samarbeta på något sätt, säger Vicky Springfeldt grundare av One We Like. Resultatet blev en unik produkt där alla pengar går till att hjälpa människor på flykt. Jag är verkligen jätteglad och stolt över vårt samarbete.

Vi blev jätteglada när Vicky hörde av sig med sin idé. Det är ju precis det som VGVVK har handlat om från början – att alla kan göra skillnad. Vi hoppas att många kommer vilja bidra genom att bära t-shirten och sätta upp affischen i sina hem, men också inspireras till att ta egna initiativ för att hjälpa människor på flykt.

Den 10 december kommer vi fira att kollektionen är ute på Taverna Brillo. Mer info om det snart!

unnamed-2

På stora bilden ovan: Erica Jacobson, illustratör och Vicky Springfeldt, grundare One We Like
Foto: Vincent Sjögren

❤ ETT ÅR AV KÄRLEK! ❤

1 september 2016No Comments!

Idag är det 1 september och ett år har gått sen vi startade Vi Gör Vad Vi Kan. På nio dagar donerade ni nio miljoner kronor och under en intensiv vecka fick vi ihop så många flyttkartonger med kläder, skor och hygienartiklar att staplade på varandra motsvarar de ett och ett halvt Kebnekaise! Alla dessa gåvor har under året som gått skickats till behövande på Lesbos, på grekiska fastlandet, i Turkiet och i Irakiska Kurdistan där de verkligen gör nytta.

Över en natt delade vi en folkrörelse med hela svenska folket och plötsligt var vi omgivna av apotekare, kommunalarbetare, poliser, tågvärdar, maratonlöpare, skolklasser, tandsköterskor, projektledare, chaufförer, kändisar, skotillverkare, stationschefer, ICA-handlare, ryggsäckstillverkare, tvålfabrikanter, office managers och gymnastiktrupper som alla ville göra vad de kunde för människor på flykt.

Sverige har aldrig varit vackrare. Hashtaggen #vigorvadvikan fick ett eget liv som symbol för alla pärlade armband, stickade babymössor, språkfikor, klädinsamlingar och volontärinsatser ni bidrog med över hela landet. Vi hade aldrig kunnat drömma om detta den där dagen för ett år sen, då vi bara kände att vi måste prova att göra vad vi kan.

Nu, ett år senare, har vi en egen klinik som rullar runt på Lesbos och vi har ordnat med massor av praktiska saker som kallt dricksvatten, tvättmöjligheter, näringsrik mat, tillgång till sjukvård, chaufförer och tolkar, transporter och lager. Vi har också gjort vad vi kunnat för att visa medmänsklighet. Allt från att flyga ned sjukvårdsvolontärer till att ge barn och ungdomar på flykt möjlighet att skratta igen genom underbara clowner som besökt lägren. Vi har också sett till att anhöriga som förlorat nära och kära under flykten ska kunna besöka deras gravar.

Samtidigt som vi sörjer att människor på flykt fortfarande har en fruktansvärd situation och att flyktvägarna är lika osäkra nu som då, vill vi ta en stund med er och fira allt vi tillsammans har gjort det här året. Vi tillägnar det här inlägget ER, ni som stöttat vårt arbete, swishat pengar, packat kartonger, skänkt saker och delat våra inlägg. Ni som gjort vad ni kunnat. Ni har fått oss att tro att en annan värld är möjlig. För det vill vi säga TACK!
Vårt första år med Vi Gör Vad Vi Kan har vi sammanfattat på vår hemsida och vilken resa det har varit! Nu tar vi nya tag inför ännu en höst och vinter, i hopp om att hjälpa så många som möjligt med så mycket som möjligt. Tack vare er är det mesta möjligt!

NU ÅKER CLOWNERNA TILL LESBOS IGEN!

19 maj 2016No Comments!

Äntligen är det dags för en ny resa för Clowner utan gränser, som vi tack vare era donationer kan hjälpa till att bekosta. Ett nytt gäng står redo att låta små och stora barn på flykt få en paus från verkligheten, skratta, leka och vara sig själva för en stund. Vi är så glada och stolta över det här samarbetet, och inför den nya resan tog vi ett snack med clownen Sara Runsten som reste till Lesbos i höstas med oss om hennes upplevelser.

DET SOM BERÖRDE MIG MEST ....
... var alla ansikten. Hopplösa ansikten och hoppfyllda ansikten. Ibland flera hundra på en gång, ibland bara ett. Ögon som är så trötta och förtvivlade och som ändå utstrålar så mycket kärlek, tacksamhet och energi.
Hur kan människor som lever i sådan misär, utstråla så mycket värme? När de, som tycks ha allt, tar just de kalla beslut som försätter andra i kris.

DET SOM GJORDE MIG MEST ARG ...
... och som fortfarande gör mig mest arg är varje nytt politiskt beslut som förvärrar situationen för alla dessa människor som redan är så utsatta. Jag frågar igen: Hur kan det komma sig att så många människor i världen har varma och öppna hjärtan, men att de viktigaste, mest livsavgörande besluten ändå tas av folk med hjärtan av sten?
Mer ledsen och upprörd än arg blev jag när jag såg hur människor bodde inne på Ellinkon camp, Old West Airport. Blött och kladdigt på golvet, tält så tätt packade att det knappt gick att gå emellan. Kvinnan som kom fram och förklarade att luften är så dålig därinne att folk blir sjuka.
Och vetskapen att de ändå bor väldigt bra där i jämförelse med hur det är på många andra ställen. Vetskapen om att det är en lyx att ens ha lyckats ta sig så långt i jämförelse med de som dör på havet eller de som dör av bomber i sin egen hemstad.

JAG KUNDE INTE HÅLLA TÅRARNA TILLBAKA NÄR ...
... vi återsåg Muhammed, en av pojkarna vi hade lärt känna i Kara Tepe-lägret på Lesbos, i Aten utanför Elleonas Camp. Han hade tagit sig dit med sin familj. Det hade tagit flera dagar, i jämförelse med de 50 minuter med flyg det tog för oss att resa samma sträcka. Han log stort med pigga ögon och vi fick en varsin varm kram när vi kom ut. Men familjen blev ståendes utanför grindarna. Lägret var fullt. Hans mamma fick en karta i sina händer och vakter skrek på dem att gå därifrån. Vi ringde de kontakter vi hade för att se om de kunde åka till något annan läger, men utan resultat. Hans mamma tog oss i handen och tackade flera gånger för våra försök att lösa problemet. De stod fortfarande kvar, utan lösning på situationen, när vi åkte därifrån.
Muhammeds leende var lika stort när vi vinkade hejdå.

DET SOM GJORDE MIG MEST HOPPFULL ...
... var att se alla fina människor som är på plats och hjälper till. Dels alla volontärer som lägger ner all sin vakna tid på att finnas där, dels alla vuxna, alla ungdomar och ibland även barn som själva är på flykt och som trots sin extremt otrygga situation hjälper varandra och ville hjälpa oss med det de kunde.

DET JAG ÖNSKAR ATT MÄNNISKOR HEMMA I SVERIGE VISSTE ...
... är hur otroligt mycket ansvar Grekland tar för denna kris. När jag ser hur människor bor i lägren i Grekland blir jag alldeles tokig på de beslut som har fattats i Sverige och de åsikter som finns om att vi redan har gjort nog. Även lite hjälp gör underverk. Alla kan hjälpa till!

#vigorvadvikan

VI GÖR VAD VI KAN RAPPORTERAR OM MISSFÖRHÅLLANDEN

3 februari 2016No Comments!

Israa Abdali från Vi Gör Vad Vi Kan har flera gånger besökt olika flyktingförläggningar för att lämna kläder och förnödenheter. I början av året besökte hon en förläggning där förhållandena visade sig vara under all kritik. Vi är tacksamma över att Israa kunde bidra till att förläggningen nu har fått ny drift. Se hela reportaget här:

NYTT ÅR, NYA SÄTT ATT HJÄLPA

1 januari 2016No Comments!

Gott nytt 2016!
Vi börjar året med att berätta om vårt senaste samarbete, med organisationen PIKPA. PIKPA har verkat på Lesbos sedan 2013, och driver bland annat ett läger som tar emot människor på flykt. Det har länge varit den enda platsen på ön med ett långsiktigt mottagande för personer med särskilda behov, såsom handikappade, sjuka och äldre. En stor del av verksamheten består i att hjälpa nyanlända få sjukvård och de har ett nära samarbete med sjukhuset i Mytilini. De sköter också begravningarna av de människor som omkommit under sin flykt.

Vi Gör Vad Vi Kan stöttar nu PIKPA med sammanlagt 436 000 SEK som fördelar sig så här:

En container, och tillhörande inredning, för att förvara kläder och andra donerade medel.
Kostnad: 27 400 SEK

En industriell torktumlare. Till skillnad från andra läger på Lesbos erbjuder PIKPA möjligheter till att tvätta kläder.
Kostnad: ca 33 800 SEK

Omdragning och renovering av el. Detta gör det möjligt för PIKPA att ställa in spisar och kylskåp i merparten av husen. Tidigare har donerade vitvaror stått oanvända för att elen inte har varit tillräcklig.
Kostnad: 45 700 SEK

Sjuksköterska. Vi Gör Vad Vi Kan betalar lön för PIKPAs sjuksköterska under 6 månader.
Kostnad: 55 000 SEK

Tolkar. Vi Gör Vad Vi Kan allokerar medel för att betala tolkar under 6 månader.
Kostnad: 137 000 SEK

Omkostnader för anhöriga. PIKPA ansvarar för att begrava de som omkommit under båtfärden, och de bekostar gravsättningarna, som kostar 1400 SEK per person. De arbetar även med identifiering av de döda, och de hjälper anhöriga till de omkomna så att de kan närvara vid begravningarna och/eller besöka deras gravar. Kostnaderna varierar från familj till familj, men de är ofta en stor börda för de anhöriga i en redan svår tid, så PIKPA hjälper till med finansiering. Vi Gör Vad Vi Kan har bistått med en engångsumma för att täcka dessa kostnader.
Kostnad: 91 400 SEK

Diverse. Vi Gör Vad Vi Kan har också bistått med en engångssumma till mindre utgifter, som t.ex. cyklar, dörrmattor, kikare etc.
Kostnad: 45 700 SEK

Vårt nyårslöfte är att fortsätta göra vad vi kan under 2016. Vi hoppas att det inte kommer att behövas. ❤

––– UPPROP –––

22 december 2015No Comments!

22 December 2015
Till alla våra följare, volontärer, sponsorer, samarbetspartners och alla andra som vill stödja Vi Gör Vad Vi Kan.

Vi Gör Vad Vi Kan startade som ett initiativ i september 2015 för att hjälpa människor på flykt. Tack vare det fantastiska gensvaret blev vårt lilla initiativ till en hel organisation. Det hade vi aldrig kunnat ana och därför hade vi inte förberett med att bilda en juridisk person för organisationen. Men nu är Vi Gör Vad Vi Kan en insamlingsstiftelse (hurra!) och därför gör vi nu ett offentligt upprop enligt stiftelselagen.

De pengar som Vi Gör Vad Vi Kan hittills har samlat in kommer efter detta upprop att oavkortat skänkas vidare till en nybildad insamlingsstiftelse med namnet ”Vi Gör Vad Vi Kan Insamlingsstiftelse”. Pengar som flyter in efter detta upprop skall tillföras insamlingsstiftelsen.

Insamlingsstiftelsens ändamål är att ge stöd och hjälp till behövande människor som befinner sig, eller har varit, på flykt från krigshärjade områden, naturkatastrofer eller annat förhållande som förorsakat flykten. Stiftelsen kan vidare verka för att dessa personer integreras i det samhälle dit de anländer, att personerna kan återvända till stället som de flytt ifrån eller upprätthålla kontakt med vänner och anhöriga som finns kvar där.

Verksamheten beskrivs vidare här.
Bidrag till Vi Gör Vad Vi Kan Insamlingsstiftelse kan som tidigare skänkas via Swish 1235949409 eller till BankGiro 141-2295

RAPPORT FRÅN VÅRA CLOWNER PÅ LESBOS

20 december 2015No Comments!

Våra vänner från Clowner Utan Gränser fortsätter att leverera skratt på Lesbos! Nu har de varit i lägren i Moria och Kara Tepe, hos organisationen Pikpa och på Nobora Kitchen. Oldoz, artist för Clowner utan Gränser, berättar om sin upplevelse på ön:

"Tusentals leende ansikten och oräkneliga mängder skratt. Det där väldigt, väldigt värdefulla ögonblicket, som kommer efter de sekunder som det tar för all sorg, trötthet och rädsla att försvinna och istället bli ett varmt och glatt leende, just det ögonblicket är vad som får mig att orka fortsätta.”

/Oldoz, artist för Clowner utan Gränser

Ett plan kommer lastat… med clowner!

4 december 2015No Comments!

Som vi berättade nyligen bidrar Vi Gör Vad Vi Kan till att Clowner Utan Gränser kan åka och utföra sitt viktiga arbete på Lesbos. Den första resan ner går redan idag!

I veckan fick vi den här härliga bilden på artisterna Oldoz Javidi, Carolina Lennryd och Jonas Sjögren som har repeterat för fulla muggar för att göra sig redo att leverera skratt till barnen på flykt. Clownernas fantastiska arbete ger barnen lite andrum i en kaotisk tillvaro och hjälper dem att hitta tillbaka till leken igen efter alla traumatiska upplevelser.

Till Clowner Utan Gränser bidrar Vi Gör Vad Vi Kan med finansiering av tre resor för tre clowner (två resor nu i december, den sista i början av nästa år). Vi betalar resorna ner till Grekland, boende, hyrbilar och material, så att clownerna kan underlätta för barn i lägren på Lesbos under totalt sex veckor.

Summan som Vi Gör Vad Vi Kan står för är totalt 175 000 kronor, och det är era donationer som gör det här möjligt. Stort tack för att ni hjälper oss att hjälpa! <3
#vigorvadvikan

Rapport från Lesbos 151124

25 november 2015No Comments!

"Efter dagar av storm och hårt väder då inga båtar kunnat gå mellan Turkiet och Lesbos, mojnade vinden och det var möjligt att ta sig över gränsen igen. Båtarna kom i strid ström, som orangea punkter vid horisonten dök de upp, tvärs över hela sundet. Solen sken och sjukvårdspersonal och livräddare var beredda och tog emot dem när de väl ankom, och vi kunde inte se några tillbud. Människorna som kom iland var så lättade och glada, och visst blir man lycklig när det går bra och för att det inte regnar och för att de klarade överfärden och för att vi inte kunde se några svårt skadade personer. Och jag vill inte tänka på alla hinder i vägen, den taggtråd som rullas ut eller de flyktingförläggningar som sätts i brand när de äntligen kommer fram till tryggheten. Inte idag vill jag tänka på det. Men det gnager och värker och jag blir så arg och ledsen och frustrerad och ledsen och ledsen igen. För att det är fel och för att jag vet att samtidigt som idag var en bra dag är detta bara är ett steg på deras långa resa någonstans och att vandringen genom Europa bara har börjat. Det kommer att bli kallare och kallare, och mörkare och mörkare för dem under de veckor av vandring som ligger framför dem.” 

Sofia Knöchel Ledberg Vi Gör Vad Vi Kan