All Posts in Lesbos

SMÅ SAKER SOM GÖR STOR SKILLNAD

27 juni 2016No Comments!

Nyligen köpte Vi Gör Vad Vi Kan in 4 100 par efterfrågade tofflor till både vuxna och barn som befinner sig i boenden och läger på Lesbos. Många äger bara de skor de hade på sig när de anlände till ön, vilket betyder att de burit samma skor varje dag – oavsett årstid. Till de vuxna och de lite större barnen har vi satsat på flip-flops, medan de allra minsta har fått foppatofflor som är lite enklare att leka och röra sig i.

Nu när sommarvärmen är här är tofflorna inte bara sköna och praktiska utan även bra av hygieniska skäl. Alla tofflor är redan utdelade, förutom 200 par som snart också kommer att sitta på fötter som behöver dem! Vi vill också tacka alla organisationer och volontärer som hjälpt oss att se till att skorna delades ut ordentligt. <3

Kostnaden för inköp plus frakt från Aten till Lesbos: 39 345 kr.

Tofflorna är bara ett av de behov som våra kontakter på plats i Grekland förmedlar vidare till oss så att vi kan hjälpa till att göra vardagen lite drägligare för de tusentals människor som väntar i lägren. Vi fortsätter att ta emot önskemål från våra samarbetsorganisationer och gör vad vi kan för att tillgodose behoven som uppstår i den ständigt föränderliga tillvaron för människor på flykt.
#vigorvadvikan

JOHANNA JÖNSSON (C) OM SITUATIONEN PÅ LESBOS

31 mars 2016No Comments!

Johanna Jönsson, riksdagsledamot för Centerpartiet, är just nu på Lesbos tillsammans med Vi Gör Vad Vi Kan där hon bland annat pratat med människor som sitter inlåsta i Moria. Moria är lägret som över en natt blev ett fängelse, och dit alla människor som anlänt till Lesbos sedan avtalet mellan Turkiet och EU trädde i kraft 20 mars har bussats och låsts in.

– Under mina dagar tillsammans med Vi Gör Vad Vi Kan på Lesbos så har jag sett hur de människor som anlänt till Grekland efter avtalet mellan EU och Turkiet trädde i kraft behandlas. Barn hålls inspärrade. Människor sover direkt på marken. Ingen information ges om vad som väntar dem, eftersom ingen vet hur avtalet kommer att implementeras. De får mycket bristfällig, och i vissa fall felaktig, information om sina lagliga rättigheter, eftersom advokater inte släpps in i lägret.

Varken grekiska myndigheter, EU:s Frontex, UNHCR eller andra organisationer kan svara på några frågor alls om vad som kommer hända med alla dessa människor. För ingen vet.
Johanna Jönsson har skrivit en debattartikel om sina upplevelser på Lesbos som igår publicerades av Expressen.

TURKIET BRYTER MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

30 mars 2016No Comments!

Det har nu gått en vecka sedan EU ingick ett förödande avtal med Turkiet. Vi Gör Vad Vi Kan har varit på plats i Grekland sedan beslutet fattades och vi är starkt kritiska till avtalet, då det tydligt bryter mot mänskliga rättigheter.

Alla människor som flyr från konflikter har rätt till skydd enligt grundläggande mänskliga rättigheter. Vi är djupt oroade och ser tecken på att avtalet kommer att leda till att den individuella asylprövningen undermineras genom att EU, genom Grekland, fokuserar på människors nationalitet snarare än deras individuella asylskäl, vilket slår brutalt mot redan hårt prövade människor på flykt.

Vi Gör Vad Vi Kan har besökt Moria, det flyktingläger på Lesbos som sedan söndagen den 20 mars blivit ett fängelse där cirka 1400 människor just nu sitter inspärrade. Vi är chockade och djupt oroade över att hundratals barn, människor med funktionsvariationer och sjuka hålls inspärrade som en konsekvens av avtalet. Till och med de efterlevande familjerna till två män som dog under sin flykt i gummibåt från Turkiet i söndags har låsts in i Moria – helt i enlighet med EUs nya avtal.

Under den gångna veckan har vi mött många människor vars hela familjer befinner sig runt om i Europa och som nu fråntagits möjligheten till återförening. Människor vittnar också om den ohållbara situationen i Turkiet, där många redan tillbringat flera år. Vi Gör Vad Vi Kan anser inte att Turkiet inte är ett säkert land för många flyktingar. Dessutom är det en marginell andel flyktingar som får en långsiktig lösning i Turkiet, vilket innebär att de människor som nu skickas tillbaka dit inte har möjlighet att bygga en framtid där.

Avtalet innebär att den grundläggande mänskliga rättigheten att söka asyl urholkas i en tid då fler människor än någonsin är på flykt. Vi vill också påminna om att EU inte bara har en skyldighet, utan också alla möjligheter, att garantera mänskliga rättigheter snarare än att försvaga dem. Att hävda att avtalet ska ses som ett sätt att skapa säkra vägar är ett ihåligt argument, eftersom EU nu skapar fler hinder för lagliga vägar till säkerhet, försvagar asylrätten och försämrar levnadsvillkoren för de människor som befinner sig i Grekland och i Turkiet. Det är inte möjligheterna som saknas, det är den politiska viljan som lyser med sin frånvaro. ‪#‎vigorvadvikan‬

GUDRUN SCHYMAN GÖR VAD HON KAN

24 mars 2016No Comments!

Vi är så glada att vi har sällskap av Gudrun Schyman (Feministiskt initiativ) på Lesbos just nu. Att opinionsbildare och politiker vill och vågar se hur flyktingkatastrofen ser ut i verkligheten är ett steg i rätt riktning för att hitta lösningar. Därför känns det fantastiskt att kunna bidra till att Gudrun Schymans besök här på ön ger henne så mycket kunskap och insikter om situationen som möjligt.

Idag har Gudrun Schyman bland annat besökt organisationerna Pikpa Lesvos, I AM YOU., Läkare i världen (Médecins du Monde Sweden) ochInternational Rescue Committee tillsammans med oss. Själv säger hon så här om sina upplevelser på Lesbos:

– Jag är chockad över att se hur EUs flyktingmottagande går till. Människor som flyr från krig utsätts för ovärdig brutal behandling. Ljuspunkterna är volontärerna som kommer från hela Europa för att hjälpa till och göra livet lite drägligare där myndigheterna brister. Människor kommer från hela Europa för att visa solidaritet och protestera mot den nuvarande inhumana och olagliga politiken.

På fotot talar Gudrun med Efi Latsoudi från organisationen Pikpa.
#vigorvadvikan

VI GÖR VAD VI KAN … TILLSAMMANS MED LIGHTHOUSE RELIEF!

19 januari 2016No Comments!

Många av de fullastade båtarna som ankommer till Lesbos kommer till stranden Sikamineas, på Lesbos norra sida. Det var där situationen var närmast kaotisk för några månader sedan, då tusentals blöta, frusna, utmattade, rädda och ibland skadade människor kom i land varje dygn, till en plats utan fungerande infrastruktur och där ingen av de stora, etablerade organisationerna fanns för att hjälpa – bara mindre grupper volontärer och lokalbefolkning som gjorde så gott de kunde.

Det var då Lighthouse – Refugee Relief on Lesvos startades. Sedan några månader tillbaka har de arbetat hårt för att skapa ett bättre mottagande för alla de människor som anländer till norra Lesbos – och de har kommit långt.
I dag hyr de mark nere vid stranden där de har upprättat ett läger för att ta emot alla nyanlända. I lägret finns 150 säkra sovplatser, en dygnet runt-bemannad sjukvårdsklinik, elektricitet, rinnande vatten, värmefläktar, ett enklare kök och klädutdelning.

Med hjälp av åtta långtidsvolontärer, en lokalt anställd lägeringenjör och en sjuksköterska driver Lighthouse Relief lägret och ett kontor med lager i byn Skala Sikamineas. Dessutom har organisationen cirka 15 korttidsvolontärer på plats på ön och tillsammans ser de till att det alltid finns personal i det östra fyrområdet i närheten där båtar ofta anländer nattetid, då det är extra riskfyllt att ta sig fram bland de många stenar och skär som finns där.

Vi Gör Vad Vi Kan stöttar nu Lighthouse Relief med sammanlagt 356 000 kronor som fördelar sig så här:

Mat och vatten till nyanlända människor på flykt, medicinsk utrustning till sjukvårdskliniken på stranden och generatorer för att driva värmefläktarna i strandlägret.
Kostnad: 153 100 kr.

Hyra av mark och kontor, flygbiljetter, boende och mat för de volontärer som arbetar hårt med att ta hand om människorna som anländer till ön.
Kostnad: 170 700 kr.

Vi har också bidragit med en engångssumma (32 200 kronor) till mindre utgifter, som till exempel tält och kök.

Dessutom har vi donerat kläder, skor och presenningar till dem.

Tack vare era bidrag blir mottagandet på Lesbos nu tryggare och varmare. Det behövs.

Foton: Wilhelm Erik Wintertidh

NYTT ÅR, NYA SÄTT ATT HJÄLPA

1 januari 2016No Comments!

Gott nytt 2016!
Vi börjar året med att berätta om vårt senaste samarbete, med organisationen PIKPA. PIKPA har verkat på Lesbos sedan 2013, och driver bland annat ett läger som tar emot människor på flykt. Det har länge varit den enda platsen på ön med ett långsiktigt mottagande för personer med särskilda behov, såsom handikappade, sjuka och äldre. En stor del av verksamheten består i att hjälpa nyanlända få sjukvård och de har ett nära samarbete med sjukhuset i Mytilini. De sköter också begravningarna av de människor som omkommit under sin flykt.

Vi Gör Vad Vi Kan stöttar nu PIKPA med sammanlagt 436 000 SEK som fördelar sig så här:

En container, och tillhörande inredning, för att förvara kläder och andra donerade medel.
Kostnad: 27 400 SEK

En industriell torktumlare. Till skillnad från andra läger på Lesbos erbjuder PIKPA möjligheter till att tvätta kläder.
Kostnad: ca 33 800 SEK

Omdragning och renovering av el. Detta gör det möjligt för PIKPA att ställa in spisar och kylskåp i merparten av husen. Tidigare har donerade vitvaror stått oanvända för att elen inte har varit tillräcklig.
Kostnad: 45 700 SEK

Sjuksköterska. Vi Gör Vad Vi Kan betalar lön för PIKPAs sjuksköterska under 6 månader.
Kostnad: 55 000 SEK

Tolkar. Vi Gör Vad Vi Kan allokerar medel för att betala tolkar under 6 månader.
Kostnad: 137 000 SEK

Omkostnader för anhöriga. PIKPA ansvarar för att begrava de som omkommit under båtfärden, och de bekostar gravsättningarna, som kostar 1400 SEK per person. De arbetar även med identifiering av de döda, och de hjälper anhöriga till de omkomna så att de kan närvara vid begravningarna och/eller besöka deras gravar. Kostnaderna varierar från familj till familj, men de är ofta en stor börda för de anhöriga i en redan svår tid, så PIKPA hjälper till med finansiering. Vi Gör Vad Vi Kan har bistått med en engångsumma för att täcka dessa kostnader.
Kostnad: 91 400 SEK

Diverse. Vi Gör Vad Vi Kan har också bistått med en engångssumma till mindre utgifter, som t.ex. cyklar, dörrmattor, kikare etc.
Kostnad: 45 700 SEK

Vårt nyårslöfte är att fortsätta göra vad vi kan under 2016. Vi hoppas att det inte kommer att behövas. ❤

RAPPORT FRÅN VÅRA CLOWNER PÅ LESBOS

20 december 2015No Comments!

Våra vänner från Clowner Utan Gränser fortsätter att leverera skratt på Lesbos! Nu har de varit i lägren i Moria och Kara Tepe, hos organisationen Pikpa och på Nobora Kitchen. Oldoz, artist för Clowner utan Gränser, berättar om sin upplevelse på ön:

"Tusentals leende ansikten och oräkneliga mängder skratt. Det där väldigt, väldigt värdefulla ögonblicket, som kommer efter de sekunder som det tar för all sorg, trötthet och rädsla att försvinna och istället bli ett varmt och glatt leende, just det ögonblicket är vad som får mig att orka fortsätta.”

/Oldoz, artist för Clowner utan Gränser

Ett plan kommer lastat… med clowner!

4 december 2015No Comments!

Som vi berättade nyligen bidrar Vi Gör Vad Vi Kan till att Clowner Utan Gränser kan åka och utföra sitt viktiga arbete på Lesbos. Den första resan ner går redan idag!

I veckan fick vi den här härliga bilden på artisterna Oldoz Javidi, Carolina Lennryd och Jonas Sjögren som har repeterat för fulla muggar för att göra sig redo att leverera skratt till barnen på flykt. Clownernas fantastiska arbete ger barnen lite andrum i en kaotisk tillvaro och hjälper dem att hitta tillbaka till leken igen efter alla traumatiska upplevelser.

Till Clowner Utan Gränser bidrar Vi Gör Vad Vi Kan med finansiering av tre resor för tre clowner (två resor nu i december, den sista i början av nästa år). Vi betalar resorna ner till Grekland, boende, hyrbilar och material, så att clownerna kan underlätta för barn i lägren på Lesbos under totalt sex veckor.

Summan som Vi Gör Vad Vi Kan står för är totalt 175 000 kronor, och det är era donationer som gör det här möjligt. Stort tack för att ni hjälper oss att hjälpa! <3
#vigorvadvikan

ATLIS BERÄTTELSE

3 december 2015No Comments!

Isländska säkerhetschefen Atli Egilson träffade vi för första gången under vår skoinsamling i Kungsträdgården, där han hoppade in och hjälpte oss att hålla ordning. I en paus berättade han att han hade en vecka ledigt och undrade om han kunde göra nytta på plats. Så klart, sa vi – och Atli reste ner tillsammans med ett Vi Gör Vad Vi Kan-team tidigare i höstas. Inför vår sammanfattning av Vi Gör Vad Vi Kans arbete under 2015 bad vi honom berätta om sina upplevelser.

Varför vill du åka till Lesbos med oss?
– Jag vaknade upp en morgon och kände så starkt att jag behövde åka ner. Jag hade tiden och kände att jag var en bra resurs som gick till spillo.
Jag bokade resa och tänkte åka ner, kavla upp ärmarna och bara köra.
Ett par veckor innan avresa hade jag personal som arbetade med insamlingen på Annexet. När det blev problem med insamlingsstället i Kungsträdgården åkte jag dit och styrde upp flöden under några timmar och fick då kontakt med organisationen. Vi bestämde i stort sett där och då att jag skulle gå med, då min avresa var samma dag som deras. Det var menat att det skulle bli så.

Vad hade du för tankar inför resan?
– Jag var osäker på vad jag skulle möta där nere. Men jag var helt inställd på att vara i extremt work-mode och var redo för allt.

Vad gjorde du på plats?
– I första hand hade jag den så kallade busshållplatsen som mission. Det tog ett par dagar att tänka ut en modell som fungerade baserat på de köandes situation och känslomässiga läge. Exempelvis att få en folkmassa att snällt stå i kösystem och tillåta andra mer behövande (barnfamiljer, äldre och sjuka) företräde i kön. Trots att de själva har en helvetesresa bakom sig och med all säkerhet framför sig.

Blev det som du trodde, eller hur var det att vara där?
– På många sätt blev det exakt som jag tänkt mig. Inte mycket förvånade mig eller fick mig på fall. Möjligtvis det faktum att när så många olika organisationer och "frilansare" är på plats kan det vara svårt att gemensamt organisera det som skall göras. När det finns en plan kan en utomstående plötsligt komma och störa ett flow.
Trots att alla vill väl finns en risk för övertändning och irrationellt beteende. Allt baserat på den individuella erfarenheten man tar med sig in i situationen - eller även bristen på densamma.

Hur har resan påverkat dig?
– Resan och upplevelserna har varit en stor ögonöppnare. Både för flyktingkatastrofen som sådan, men även för ens egna värderingar och vardagligt perspektiv. Att se och uppleva så många människor i nöd. Att se människor visa så mycket hänsyn och ge en oändlig medmänsklighet till varandra trots en egen katastrofal situation har varit såväl hjärtslitande som fantastiskt att uppleva.

Vad vill du förmedla till andra (medmänniskor, politiker osv) baserat på dina upplevelser?
– Verkligheten är inte siffror, statistik och rubriker som man lätt scrollar förbi vardagen. Att arrogant stänga dörren och tro att världen är andras problem.
Glöm inte att alla kan göra skillnad. Det räcker ibland bara att titta någon i ögonen med ett leende för ett ögonblicks uppmärksamhet. Även om denne sitter på gatan utanför din butik.

Vad är ditt starkaste minne från resan?
– Medmänsklighet och hjälpsamhet som personifieras i vår käre Munib som i våra ögon är en stor hjälte: Han är en förföljd journalist i Irak. För att hans familj skall slippa bli trakasserad och hotad till livet tvingas de avsäga sina band till honom och han måste fly - ensam. På vägen blir han brutalt rånad på alla sina tillhörigheter. Han har ingenting längre när han kommer till oss. Inte ens en väska. Inget.
Två dagar efter att vi tackat av honom och skickat honom vidare till flyktinglägret har han tagit bussen tillbaka till korsningen som är busshållplatsen och jobbat en hel dag. I volontärsväst. "Det är min plikt" säger han. Han har alltså lämnar lägret, tagit bussen i en timme för att hjälpa till...Så osjälviskt och vänligt. Så jäkla otroligt fint.
På kvällen blev det ett tårfyllt avsked innan han skulle på båten till Athen. Slutdestination okänd. Jag insisterade på att ge honom swishade pengar som hjälp på vägen. Men han kunde inte acceptera gåvan. Det finns andra som behöver det mer, sa han.
På hans väg genom Europa har varit kämpig och full av strapatser. Han har bokstavligen räddat livet på en familj bestående av en ensam pappa och fyra barn genom att vara deras beskyddare på deras helvetesresa till friheten.
Nu är han och familjen safe här i Stockholm och det betyder så jävla mycket för mig att han är här - och framförallt för honom såklart.

Hans story är ett filmmanus waiting to happen.