EN BERÄTTELSE OM EUROPAS GRYMHET

19 februari 2016No Comments!

I fjol dog 3 771 människor på flykt undan krig och våld i vågorna på Medelhavet, i hopp om att frihet och en framtid väntade på andra sidan. I Europa.

Två av de som miste livet förra året var syskon, en liten flicka och hennes 16-årige storebror. De dog när den överlastade båt, som deras föräldrar tvingats betala människosmugglare för att få plats på, kapsejsade mellan Turkiet och den grekiska ön Lesbos. Föräldrarna och två barn räddades av den turkiska kustbevakningen och fördes tillbaka till Turkiet, men två av barnen återfanns inte. Familjen, som kommer från Afghanistan, blev kvar i Turkiet i hopp om att finna sina saknade barn.

Lite senare spolade havet upp två unga kroppar. En i Turkiet, en i Grekland. Familjen fick det sorgliga beskedet att deras dotter hittats vid den turkiska kusten, och de kunde till slut sörja och begrava henne. Hennes bror hamnade på ett bårhus i Mytilini på Lesbos, där det tog hjälporganisationer över en månad att identifiera honom och spåra hans familj i Turkiet.

I en fungerande, medmänsklig värld hade detta varit början till slutet på familjens mardröm. Efter att ha upplevt den ofattbara sorgen i att mista två av sina barn hade de åtminstone kunnat få hjälp att hämta sin sons kropp till Turkiet så att han kunde begravas bredvid sin syster. Familjen hade kunnat få ett värdigt avslut.

Så ser dock inte verklighetens Europa ut.

Föräldrarna ansökte om inresetillstånd till EU för att hämta sin sons kropp, men fick avslag. Det innebar att för att familjen skulle återförenas, för att de skulle kunna begrava de barn de mist sida vid sida, måste de hitta ett annat sätt att korsa havet.

De tvingades alltså än en gång anlita de människosmugglare som indirekt orsakat barnens död, och resa samma väg igen.

Den här gången nådde båten Lesbos. Föräldrarna överlevde. Men eftersom sonen varken var turkisk medborgare eller hade dött i Turkiet så kunde de inte ta med sig sonens kropp att begravas bredvid dottern. Idag har de istället ett barn begravt i Turkiet och ett i Grekland.

På nyårsdagen berättade vi om hur Vi Gör Vad Vi Kan stöttar organisationen Pikpa, som bland annat ansvarar för att begrava de människor som inte överlevde flykten till Europa. Tack vare samarbetet mellan Vi Gör Vad Vi Kan och Pikpa kan anhöriga få möjlighet att resa till Lesbos för att besöka sina närståendes gravar.

Vi önskar innerligt att detta var ett arbete som inte behövdes. Vi önskar att säkra flyktvägar var något som prioriterades i maktens korridorer så att havet inte skulle kräva fler mänskliga offer. Men under 2016 har redan 403 människor rapporterats döda eller saknade i Medelhavet.
Vi önskar också att Europa skulle visa grundläggande medmänsklighet och ge redan sargade familjer sinnesro och ett värdigt avsked av förlorande familjemedlemmar. Tills detta blir verklighet tackar vi Pikpa med värme för det ofantligt viktiga arbete de gör – en strimma ljus i ett stundtals hopplöst mörker.

Stöd gärna Folkkampanj för asylrätt i arbetet med att göra säkra och lagliga vägar till Europa tillgängliga för människor på flykt. ‪

Comments are closed.