RAPPORT FRÅN LESBOS 25 SEPTEMBER

25 september 2015No Comments!

I går kväll bestod välkomstkommittén av några norska volontärer som delar ur vatten, frukt och filtar.

När vi går till vår första middag kommer en samling rymdgubbar gående på den mörka landsvägen. 30 killar i 18-20-årsåldern som norrmännen har lindat in i reflekterande räddningsfiltar, för deras kläder är dyblöta. En av dem har inga skor, men en tvåårig dotter. "Where's the camp?" Jag rundar av nedåt och säger två dagar bort, för jag har inte hjärta att säga att det förmodligen kommer ta dem tre dagar att gå dit. De är från Afghanistan och har redan gått i en månad.

Samtidigt inser vi att 40 människor sitter på piren i närheten. De har också just kommit upp ur vattnet i mörket. En äldre kvinna som bara har ett öga, och hennes man, som knackar på sitt träben, kan inte gå till övernattningslägret utan behöver skjuts. De pratar ingen engelska, men de kysser mina händer när vi går i armkrok till parkerkingsplatsen.

De vet inte än att "lägret" är en presenning på stranden. De vet inte än att imorgon förväntas de gå en timme uppför ett berg till en plätt i en kurva, där de måste vänta vänta på en buss, förmodligen i ett par timmar. De kommer förmodligen aldrig få veta att en kille från England har sagt upp sig från sitt jobb och flyttat hit för att dirigera trafiken på den plätten.

De tror att de har kommit fram, men de är inte ens i närheten.

Text Petra Kauraisa/Vi Gör Vad Vi Kan
Foto Bo Svensson

Comments are closed.